Belöningssystem vid potträning: vad du ska belöna, och inte

De flesta belöningssystem vid potträning är byggda på fel sak. De belönar att det kom något i pottan, vilket är precis det barnet inte kan bestämma över. Den här guiden utgår från vad svensk barnhälsovård faktiskt säger om uppmuntran, och översätter det till ett system som håller.

Regeln som avgör allt: belöna handlingen, inte utfallet

Det finns exakt en mening från svensk barnhälsovård som borde styra hur ett belöningssystem ser ut, och den är förvånansvärt sällan citerad. Rikshandboken i barnhälsovård skriver att potträning ska vara trevligt och att uppmuntran i första hand bör ske för att barnet sitter på pottan och inte bara vid kiss eller bajs i pottan.

Logiken bakom är enkel när man tänker efter. Barnet väljer om det avbryter leken, går till badrummet och sätter sig. Barnet väljer inte om blåsan tömmer sig i den stunden. Ett system som bara ger belöning vid resultat gör därför varje tomt försök till ett misslyckande, trots att barnet gjorde precis rätt.

Efter ett par veckor av tomma försök utan belöning slutar de flesta barn försöka. Det är den vanligaste anledningen till att välmenande stjärnscheman slutar fungera, och i värsta fall är det starten på pottvägran.

"Potträning ska vara trevligt och uppmuntran bör i första hand ske för att barnet sitter på pottan och inte bara vid kiss eller bajs i pottan."

Pottschemat är till för dig, inte för barnet

Ett pottschema låter som ett pedagogiskt verktyg men fyller i praktiken en enklare funktion: det får dig att erbjuda pottan vid de tillfällen då det faktiskt brukar hända. Rikshandboken konstaterar att barnet oftast kissar strax efter sömn och efter måltider, och att det då kan vara lämpligt att sätta barnet på pottan en stund.

Ett fungerande schema behöver därför inte vara mer än fyra till sex fasta hållpunkter på ett papper på kylskåpet: efter uppvaknandet, efter frukost, efter lunch, efter middagsvilan, efter middagen, före läggdags. Rikshandboken beskriver också ett alternativ som passar förskolan: en stund på pottan vid varje blöjbyte.

Börja lågt. Rådet därifrån är någon gång per dag till en början, för att sedan öka antalet tillfällen efterhand. Ett schema med tio hållpunkter dag ett blir en kravlista i stället för en rutin.

Vilken belöning fungerar?

Tre egenskaper avgör: belöningen ska komma direkt, den ska synas, och den ska vara liten. Direkt eftersom ett tvååring inte kopplar ihop en händelse på förmiddagen med något som utlovas till kvällen. Synlig eftersom barnet ska kunna se att raden växer. Liten eftersom en stor belöning gör potträningen till en prestation.

• Klistermärke på ett schema. Låt barnet sätta upp märket själv. Just den handlingen är ofta belöningen.
• Uppmärksamhet och beröm. Gratis, alltid tillgängligt och det som fungerar bäst för de flesta barn.
• En bok som bara finns vid pottan. Rikshandboken föreslår konkret en korg med böcker vid pottan som endast används vid detta tillfälle.
• Klistermärken som fästs i pottan. Ett svartfärgat märke som byter färg när varm vätska träffar det gör själva pottbesöket till upptäckten. Se nedan.

Undvik godis. Det blir snabbt förhandlingsbart, skapar konflikter runt något som redan är känsligt, och är svårt att trappa ner utan att barnet upplever det som en förlust.

Klistermärken som byter färg i pottan

En variant som passar principen ovan ovanligt väl är klistermärken som fästs på insidan av pottan och som är svarta tills varm vätska träffar dem, då ett motiv träder fram. Belöningen är kopplad till själva pottbesöket och kräver ingen bedömning av dig, vilket tar bort en del av den prestationskänsla som ett stjärnschema kan skapa.

Svenska Knattis tillverkar sådana märken under namnet Kisstermärken. De är återanvändbara: motivet försvinner igen när märket svalnar, så samma märke kan användas många gånger. Märkena är 7 centimeter i diameter och säljs i trepack med olika teman, exempelvis djur, fordon och sagofigurer.

Ett förbehåll är värt att nämna: den här typen av märke belönar per definition kisset, inte sittandet. Använd det därför gärna som komplement till beröm för att barnet satte sig, inte som hela systemet.

Vad du inte ska göra

• Kommentera inte om det tar lång tid. 1177 råder att inte stressa och inte bedöma barnet utifrån om det kommer något i pottan.
• Bli inte arg vid olyckor. 1177 skriver att det är viktigt att inte bli arg eller ge barnet skuldkänslor. Ett barn som förknippar pottan med besvikelse slutar sätta sig på den.
• Tvinga inte barnet att sitta kvar. Enligt 1177 kan det göra att barnet tycker att det är något obehagligt och dåligt.
• Höj inte insatsen när det tar emot. Att gå från klistermärke till leksak signalerar prestation. Ta hellre bort systemet helt en period.

Så trappar du ner

Ett belöningssystem är en igångsättare, inte en permanent ordning. Efter några veckor, när barnet går på pottan av vana snarare än för märket, glesar du ut: först ett märke per lyckad dag i stället för per gång, sedan ett i veckan, sedan inget. De flesta barn tappar intresset för schemat innan du hinner avsluta det, vilket är precis det du vill. Nästa steg i potträningen är oftast nätterna, som fungerar helt annorlunda, se vår guide om torr på natten.